Vad ska jag kalla honom? Den här busen som hållit mig vid liv eller levande de senaste månaderna..

Hållihop? Johan? Lekkamraten? Jaja han fanns i många skepnader.

Nu har jag sumpat honom. Det trodde jag inte gick. Vi har dissat varandra många gånger. Han har alltid kommit tillbaka.

Killen som gillar att titta. Han utmanar kvinnor att ha sex på offentliga ställen med okända män. Han tittar på.

Jag har ingen gång trott att han lekte med bara mig. Jag hade inte bara honom. Såg ju på internet att han var på jakt hela tiden. När jag lekte med en annan och inte gjorde som han sa bröt han med mig.

Han har hela tiden varit speciell för mig. Han har triggat mig som inte många kan. Varit tuff på sms, munnhuggits hela dagar. Jag är skyldig honom många tack för att han fått mig genom de här tunga vintermånaderna. Undrar om han vet allt gott han har gjort mig.

Skulle velat lära känna honom bättre. Jag hade gärna utökat buset till vänskap oxå. Men det var han aldrig intresserad av. Jag funderar på om han har någon, vet hon då?

Han har fått mig att prova nya saker på nya ställen. Jag skulle aldrig vilja vara utan de upplevelserna.

//Älskling   

Var på fest i föreningslokalen...

Blev överraskad av honom när han bara hånglade upp mig i stugan när de andra var utanför.

Han söp mig synligt under bordet och var såpass berusad sjlv att han nog inte förstod att de andra såg.

Har tydligen ett öppet förhållande till sin fru.

Det bidde åka av :)

I julas dejtade jag en man som heter Micke!

Han var äldre, vilket är ovanligt.

Vi hade så lika intressen och drömde så bra tillsammans...

Varför kunde jag inte tända på honom?

Tänker på honom ibland

Han var min första hemmamatch...

Jädrar vilken tatuering...

Fick mig att förstå att singellivet kan vara gott...

Har jag berättat om när mitt vatten frös....

Snickaren var här och letade och kollade...

Sen kollade han in mig och vips...

Att läsa när hjärnan säger att han är en bra prick:

X skrämde mig genom att smyga i huset och stå i mörkret i hallen. Jag såg honom inte förrän jag var mkt nära.

X drog upp alla fel jag någonsin gjort i varje argumentation

Jag lärde mig att sänka huvudet undergivet och visa nacken när han var som värst. Det brukade dämpa honom.

Barnen har tagit skada av hans sätt att trycka ner mig.

Han hade aldrig förspel.

Han kritiserade min kropp konstant.

Om jag tränade klagade X på att jag inte var hemma.

Han sa att personer runt omkring tyckte jag var korkad, osmart, klumpig, dum, fet, ful, otrevlig.

Han stal när han flyttade.

Han knuffade mig. Jag hade ont i fyra veckor.

Han kastade en sko på mig så att jag fick ett avtryck.

Han höjde handen åt mig så ofta.

Han mordhotade mig.

Han hotade och skällde ut min omgivning.

X plockade sönder mig med sina ord. glöm aldrig känlsan av att vara nedtryckt i madrassen av ord.

Varje dag när jag körde hem så ville jag köra av vägen.

Varje dag när han skulle komma hem så fick jag ont i magen.

När han hade varit otrogen. så var han inte ångerfull.

Jag satt och sa att han tycker att jag är fet och ful och han passar på att vara otrogen.

Tänkte på att min förra chef brukade säga att jag har the fuck me look...

Den försvann nog med självförtroende och självkänsla.

Målet är att ta den tillbaka :)

Så kallade han mig, Micke som jag tröstade mig med dagen före nyårsafton....

Båda relativt nyseparerade och behövde ett nyårs___ helt enkelt!

Sen lyckades jag på något vis få hem ett stolpskott samma dag. Vilket misslyckande!