Flera gånger nu har jag åkt förbi x på golfbanan. Varje gång blir tanken på att höra av mig starkare.

Nyss stod han där och tittade. Rakt på mig.
Jag vet att det inte finns någon möjlighet för oss att ha ett "prat". Det skulle antagligen urarta på tre meningar. Men likväl så blir jag som förlamad och tänker. Skicka ett sms!

Och ovälkommet!

Jag har två grannar som inte riktigt vet gränser. Nog för att de är tre och fem år gamla så jag förstår!

De knackade på för en stund sedan och jag förklarar att barnen inte är hemma ännu utan kommer till kvällen.

Jag låser ytterdörren för att jag vet att de har tendenser att kliva in efter de har knackat. Går och duschar...

Å mitt när det är som skönast i duschen så kommer han in i badrummet treåringen...

Jag har glömt altandörren öppen!

Note to self: stäng och lås vid privata stunder!

Jag har ju ett bekymmer på mitt jobb. Det är att alla mina vänner slutar. Den sista har just sagt upp sig och slutar efter sommaren. Jag vill inte bli ensam kvar.

Jag har en vän. Han är mycket gift men han bryr sig lite mer om mig än han borde. I vilket fall så är han viktigt för mig. Mitt bollplank min trygghet. Vi har inte setts på flera år. Han har varit en av de män som burit mig genom min tuffa tid. Han kommer vara en självklarhet i framtiden.
Iaf så kanske kanske kan han hjälpa mig atthhitta ett jobb sen. .. när jag är stabil och fartig igen...

Å ja han har oxå bidragit till dagens snopp. .

Han är mannen som jag känt i fyra år. Minna är täcknamnet han hade i min telefon när jag var gift. Han är fortfarande gift men inte lycklig. Varför varför förstår han inte att jag finns och vill ge honom allt.