Att läsa när hjärnan säger att han är en bra prick:

X skrämde mig genom att smyga i huset och stå i mörkret i hallen. Jag såg honom inte förrän jag var mkt nära.

X drog upp alla fel jag någonsin gjort i varje argumentation

Jag lärde mig att sänka huvudet undergivet och visa nacken när han var som värst. Det brukade dämpa honom.

Barnen har tagit skada av hans sätt att trycka ner mig.

Han hade aldrig förspel.

Han kritiserade min kropp konstant.

Om jag tränade klagade X på att jag inte var hemma.

Han sa att personer runt omkring tyckte jag var korkad, osmart, klumpig, dum, fet, ful, otrevlig.

Han stal när han flyttade.

Han knuffade mig. Jag hade ont i fyra veckor.

Han kastade en sko på mig så att jag fick ett avtryck.

Han höjde handen åt mig så ofta.

Han mordhotade mig.

Han hotade och skällde ut min omgivning.

X plockade sönder mig med sina ord. glöm aldrig känlsan av att vara nedtryckt i madrassen av ord.

Varje dag när jag körde hem så ville jag köra av vägen.

Varje dag när han skulle komma hem så fick jag ont i magen.

När han hade varit otrogen. så var han inte ångerfull.

Jag satt och sa att han tycker att jag är fet och ful och han passar på att vara otrogen.

Tänkte på att min förra chef brukade säga att jag har the fuck me look...

Den försvann nog med självförtroende och självkänsla.

Målet är att ta den tillbaka :)

Så kallade han mig, Micke som jag tröstade mig med dagen före nyårsafton....

Båda relativt nyseparerade och behövde ett nyårs___ helt enkelt!

Sen lyckades jag på något vis få hem ett stolpskott samma dag. Vilket misslyckande!

X är skälet att jag behöver skriva av mig.

X är den jag behandlat i min förra blogg. Den ska vara klar nu. Men man vet aldrig om jag måste spy ut lite mer där.

X spökar fortfarande hemma hos mig.

X lever med mig fortfarande. I mina tankar är han "som död" Jag har inga tankar på att han fortfarande lever mer än de gånger som jag får syn på hans bil.

Vi bor båda i samma lilla by.

Onekligen kommer jag tvingas möta honom igen.

Men tills dess så lever bara minnet kvar i mig.

När jag tänker på honom så är det då... innan...

http://www.youtube.com/watch?v=JtHskMLLoZc&list=RD04dRrCNgMiZYY 

Det är jag det. Det fanns för länge sedan en app på FB som gav smeknamn. Jag fick namnet Pippan.

Just då var det mest roligt.. men nu... Nu är det den jag är;-)

Ibland... Jag blandar mitt föräldraliv med ett singelliv som jag aldrig trodde att jag skulle få.

Jag har en profil på en nätdateing sida. Ett tag hade jag valt "kort romans", det är nu utbytt mot vänskap. För vilka svar jag fick... Funderade på att skapa en fotoblogg "dagens snopp".   

Jag har växlat över till den här bloggen från min förra som handlade om ett destruktivt samboskap.

Jag tackar gudarna för att den tiden är över och kämpar med mig själv för att hitta en ny framtid.

Välkommen!