Försökte fota hur det ser ut när man blir attackerad av sin säng. ..

Hade en underbar kväll ute med mina vänner.

De spelade bra musik på krogen och jag njöt i fulla drag.

Skyndade mig att ge blod igår. ;) Måste gå tre månader efter ny partner...

Efter krogen väntade Micke, han hade varit vaken till tre. och sen åkt hem till mig.

Trevlig gosse men jag är inte redo för massor kärlekstjafs. SUCK!

Tre månader sen sist. Det firade jag med mjölk och bulle när han åkt.

Sitter på jobbet med en knut i magen.
Jag har haft en trött vecka. Somnade direkt efter jobbet igår. Sov till halv tio sen var även den natten förstörd.

Bibliotekarien har kört stenhårt med mitt psyke och sen blivit knäpptyst. Den mannen tränar mig på en nivå av självrannsakan som jag inte trodde att jag kan nå. Vilka utmaningar som hans sms innebär. Han provocerar mig att använda sarkasm, ironi och en lättja till ord och löften. Ord är ju det viktigare i min kommunikation och i och med att jag är genomärlig så får hjärnan jobba när han ångvältar fram. Det är allt från förlovning till att alltid vara beredd på att utföra hans uppdrag. Å de är ju alltid förknippade med sex offentligt.

Samtidigt igår natt hittade jag en fin man som faktiskt kunde tänka sig att ses. Höll på att bli en låång natt. *håller tummarna*

När jag var glad och faktiskt trodde att vi skulle ses då fick jag oförklarliga smärtor i foten så att jag skrek rakt ut. Mera spökerier? Inte lätt att släppa x

Så med två män som är så olika. Var ska jag ta vägen om inte in i ångest. ..

Universum eller vad det nu är som guidar och följer oss stöttar mig.
Det känns verkligen som högre makter vakar över mig när jag är svag.
Varför finns annars de vänner som jag har runt i kring? Jag har några som bara finns i telefonen och på internet. De är alla män som helt osjälviskt överöser mig med värme. De hör alltid av sig så att jag orkar en stund till. De kan ju omöjligt veta hur jag mår. Jag är så tacksam för att ni finns. Marcus, Mats, Micke, Micke, Niklas, Tobbe, Mattias och en som får förbli namnlös.
Tack universum för att du ger mig styrka genom de här och fler gossar samt alla kvinnor som hela tiden finns där för mig.

Alltså vart börjar jag. ..

Bibliotekarien ville ses men inte komma till min by... alltså om jag hade kommit till snoppen hade det varit ok... ehh skitstövel?

Jag har varit på fest. Drog därifrån när allt började kännas obehagligt.

En kvinna, som jag upplevde stötte på mig, sa till mig att barnens pappa älskar mig. ..är det sant? Börjar själv se på honom på ett annat sätt. ..oj vad känslor och tankar det drar igång.

Han som har festen är snömannen... vi hångla än här än där. .. men jag har svårt för gifta mäns idéer. ..

Upplevde det som att jag hade kunnat knullat vem jag ville på festen. .. minst tre killar och en tjej.
Då drog jag.

Jag är så trött på att vara ensam.
Hur Faan ska jag orka? Nu får det vara nog.

Jag har haft världens bästa dag.
Å måste avsluta den helt patetiskt med att sova hos mamma.

Om jag mår dåligt efter en perfekt dag, hur ska jag då någonsin...

De är så många. .
Männen i mitt liv. Det bara regnar män.
De finns överallt, i telefonen, på gatan och i mitt huvud.

Mitt i allt är ensamheten störst.
Jag vill vara någons allt. Jag vill ha någon som är mitt allt.

Det är bara yta. Inget nära inget äkta. Jag har fått 20 sms av bibliotekarien idag. Fått massa uppmärksamhet på internet. Pratat med en ny trevlig kollega. Men ingen fyller min tomhet.

Minna och jag har mailat. Jag kommer alltid att älska honom. Han verkar inte fatta. Han sitter i sitt sargade äktenskap och förstår inte hur bra livet kan kännas.

Blir tidig säng gång i kväll.

Ska jobba imorgon :-(
Har haft en riktigt bra helg!

Efter bröllopet igår vid 2, gick jag in på nätet hitta en man i min by!! Han verkar intressant och jag fick ett par mail. Men nu har det varit tyst ett tag. .. antar att han har lyssnat av byborna och att våra umgängen inte matchar...

MEN KUNDE HAN INTE BARA SÄGA DET DÅ?

Så slapp jag undra...